Under 1980-talet skulle produktionerna i den ledande filmfabriken, Hollywood, alltmer inriktas på vinnande recept. År 1985 köper mediamogulen News Corporation Twentieth Century Fox och fyra år senare köps Columbia Pictures av det multiinternationella företaget Sony. Dessa övertaganden av filmbolag av företag som saknar traditioner i filmbranschen förändrar klimatet i Hollywood. Som ett resultat av detta skulle man kunna säga att filmen förlorade en del av sin egenart. Samtidigt dök allt fler fristående produktionsbolag upp och tog en del av kakan från de stora bolagen.
This content will be overwritten when the modal opens
High-concept – filmbolagens formel för att tjäna storkovan
Flera av de synbara trenderna under 1970-talet fortsatte och förstärktes under 1980-talet. Som en vidareutveckling av blockbustern föddes idén om high-concept. High-concept gällde filmer gjorda för att nå och tilltala en stor publikkrets och vars handling skulle kunna sammanfattas i 25 ord eller färre, vilket gjorde dem enkla att profilera i marknadsföringen.
Action, slasher och tonårskomedier blev något av sinnebilden av Hollywoods fokus på lättsmält underhållning till först och främst en ung publik.
Actionfilmen erhåller sina typiska kännetecken
Actionfilmen har under filmhistorien en stigande popularitetstrend. Under första halvan av 1900-talet var det en marginaliserad genre, men som under slutet av århundradet steg i graderna och under 2000-talet legat i topp mätt efter antal gjorda filmer och inspelade pengar. Vad som utgör de bakomliggande faktorerna till denna trend är svårt att helt besvara, men det går att finna ett samband mellan den ökade populariteten och de förbättrade specialeffekterna samt andra teknologiska innovationer, som till exempel datorgenererade bilder.
Actionfilmen är inte en lika utpräglad genre som till exempel western eller science fiction. Man pratar ofta om actionkomedier, men sällan om western- eller science fiction-komedier. Actionfilmen parades lyckosamt med äventyrsfilmen och komedin i Jakten på den försvunna skatten (Raiders of the Lost Ark, 1981) respektive Snuten i Hollywood (Beverly Hills Cop, 1894).
Om actionsekvenser tidigare mest varit en biprodukt av konflikter stöptes actionfilmen delvis om under 1980-talet till en genre där de spektakulära inslagen i form av slagsmål, skottlossning, biljakter med mera fick dominera (förvisso hade Hong Kong-filmer med kung fu-inslag slagit igenom årtiondet innan; likaså hade bl.a. Clint Eastwood ägnat sig åt vilda slagsmål och biljakter det föregående decenniet). Realistiska inslag fick alltmer stryka på foten för kravet på tempofylld underhållning med överdriften som del av metodiken. Actionhjältarna var föga förvånande de bäst betalda skådespelarna. Två av de mest anlitade hette Sylvester Stallone och Arnold Schwarzennegger.
Collegefilmen
Tonårskomedin utgjordes ofta av så kallade ”collegefilmer”. Detta var filmer som utspelade sig i collegemiljö och ofta skildrade övergångsperioden in i vuxenlivet. Det hade gjorts redan 1973 med American Graffiti, men blev under 1980-talet en stapelvara. Genren blandade kvalitativa filmer som Fiket (Diner, 1982) och The Breakfast Club (1985) med det plumpa och sexexploaterade i Porky’s (1982), vilken som kan ses som en föregångare till American Pie (1999) och liknande filmer. Collegefilmen skulle fortsätta frodas såväl under 1990- som 2000-talet.
Skräckfilmen
Skräckfilmen som fått ett genombrott under föregående decennium började nu masskonsumeras av biopubliken och det förverkligades inte minst tack vare orimligt många uppföljare i fallen Halloween, Fredag den 13:e (Friday the 13th) och Terror på Elm Street (A Nigthmare on Elm Street).
Uppföljaren blev överhuvudtaget en alltmer beprövad metod för att utnyttja en tidigare publikframgång. Metoden var i hög grad marknadsmässig: viktigare än en bra idé tycktes vara att man hade en redan till hälften insåld produkt. Frånsett skräckgenren var uppföljare även vanliga när det kom till komedi och action.
Westernfilmen å andra sidan tycktes vara på utdöende. Efter totalfiaskot Heaven’s Gate vars överskridna budget nästintill fick MGN att gå i konkurs var det en genre som bolagen handskades restriktivt med. Kanske hade filmpubliken fått en ny syn på westernfilmen som omodern?
Även om dramafilmen knappast är genren som förknippas mest med 1980-talet fanns en del högklassiga exempel såsom American Gigolo (1980), Raging Bull (1980), Ordinary Peole (1982), Once Upon a Time in America (1984), Himmel över Berlin (1987) och Wall Street (1987).
