M*A*S*H är en situationskomedi med halvtimmeslånga avsnitt, som sändes en gång i veckan, ibland beskriven som en "svart komedi" på grund av den ofta dramatiska handlingen. Varje avsnitt är en avslutad historia, förutom några få gånger, då en berättelse spände över två avsnitt. Några få avsnitt (bland annat vissa säsongsöppningar) är en timme långa och det allra sista avsnittet var långfilmslångt.

Serien har en kollektiv huvudroll, som spelas av nyckelpersonal på ett amerikanskt Mobile Army Surgical Hospital (MASH – asteriskerna i titeln är onödiga och kommer från boken) under Koreakriget (1950–1953). 4077 MASH var bara en av flera kirurgiska enheter i Korea. Allteftersom serien utvecklades blev handlingen mer och mer moraliserande. Richard Hooker, som skrev boken på vilken serien (och filmversionen) baserades, sade att Hawkeye var mycket mer liberal i serien (i en av de följande böckerna pratar Hawkeye faktiskt om att "banka skiten ur vänstervridna bara för att hålla sig i trim",[2] på engelska "kicking the bejesus out of lefties just to stay in shape").

Även om det främst är en komedi, finns det många enastående och nyskapande avsnitt av seriös karaktär (se rubrik nedan). Berättelserna drevs framåt både genom handlingen och figurerna. De flesta personerna var inkallade, vilket ofta skapade dramatiska spänningar mellan dem och stamanställda yrkessoldater, antingen från den vanliga rollbesättningen eller gästskådespelare.

I ett brev till den amerikanska TV-tidningen TV Guide, skrivet av en före detta MASH-läkare omkring 1973, stod det att de galnaste skämten och knäppaste spratten i serien var de mest verklighetstrogna, inklusive Klingers transutklädnader. Den helvetiska verkligheten på MASH-enheterna bidrog till detta uppträdande, eftersom man hade ett desperat behov av något att skratta åt. (En annan före detta MASH-läkare påpekade dock senare, att någon som fortsatte att klä sig i kvinnokläder inte skulle bli långvarig på ett sådant ställe, eftersom det var ont om kvinnor.)

MASH var den allra första TV-serien med förinspelade skratt (burkade skratt eller burkskratt). Producenterna ville egentligen inte sända serien med inspelade skratt, men kördes över av CBS. Man kom dock fram till kompromissen att inte ha skratt vid operationsscenerna.

Det avslutande programmet hade titeln "Adjö, farväl och amen" (Good Bye, Farewell and Amen) och sändes den 28 februari 1983 i amerikansk TV. Avsnittet var 2½ timme långt och sågs av 106 miljoner amerikaner, vilket fortfarande är rekord för ett avsnitt av en TV-serie.