På grund av Armeniens konflikt med värdlandet kring området Nagorno-Karabach, ett landområde som Armenien varit i krig om med värdlandet sedan år 1994, var det länge osäkert huruvida Armenien ville ställa upp eller inte. Till slut bestämde sig det nationella TV-bolaget att ställa upp, men drog den 7 mars tillbaka sitt deltagande. Som straff fick de delvis betala men också vara tvingade att visa bägge semifinalerna och finalen i nationell TV för att få deltaga nästkommande år.

Polen valde att prioritera sitt värdskap (med Ukraina) i Fotbolls-EM samt även prioritera att tävla i OS samma sommar. Landets nationella TV-bolag TVP hade därmed inte råd att även vara med i det här årets Eurovision Song Contest.

I semifinalerna blev det första gången som Georgien inte tog sig till finalen. För Nederländerna innebar det här året att man för åttonde året i rad misslyckats att kvalificera sig till finalen. För första gången sedan semifinalsystemet infördes år 2004 blev två länder (Norge och Bulgarien) delad tia i semifinalen. En EBU-regel säger då att i första hand är det det land som fått poäng av flest länder som går vidare till finalen. Om bägge länderna fått poäng av lika många länder är det i andra hand flest tolvpoängare, därefter i tredje hand flest tiopoängare etc. som räknas.