Det var från början tänkt att video-vykort skulle visas före varje framträdande, där artisterna också skulle finnas med, men efter protester från Sverige och Norge som menade att deras videoinslag inte var lämpliga, togs vykorten bort helt och hållet, och istället visades publiken mellan bidragen. En regeländring detta år innebar att man åter igen endast fick sjunga på sitt hemspråk. Emellertid hade redan Belgien och Västtyskland utsett sina bidrag innan denna regel infördes, och fick därmed sjunga på engelska. Tunisien hade planerat att vara med detta år, men drog sig senare ur tävlingen.
Det var från början tänkt att video-vykort skulle visas före varje framträdande, där artisterna också skulle finnas med, men efter protester från Sverige och Norge som menade att deras videoinslag inte var lämpliga, togs vykorten bort helt och hållet, och istället visades publiken mellan bidragen. En regeländring detta år innebar att man åter igen endast fick sjunga på sitt hemspråk. Emellertid hade redan Belgien och Västtyskland utsett sina bidrag innan denna regel infördes, och fick därmed sjunga på engelska. Tunisien hade planerat att vara med detta år, men drog sig senare ur tävlingen.
Final
Finalen (22) genomfördes på lördagen den 7 maj 1977 i Wembley Conference Centre, London (Storbritannien).
Nytt röstningsförfarande En jurygrupp från varje deltagande nation, bestående av elva jurymedlemmar, hade en intern omröstning för att således kunna placera de tio främsta bidragen i ordningsföljd. Vid lika läge genomfördes helt sonika en handuppräckning. Därefter tilldelade röstande jurygrupp sina poäng till bidragen i ordningsföljd, oavsett i vilken ordning själva poängen kom. Poängen tilldelades enligt modellen 12, 10, och 8-1 poäng. Totalt 1044 poäng fördelades.
Minnesvärt från detta år var Österrike med gruppen Schmetterlinge som sjöng låten "Boom Boom Boomerang". Gruppen bar på framsidan vita kläder och svarta kostymer på ryggen med bakåtvända ansiktsmasker på huvudet, vilket gav artisterna ett originellt utseende när de vände ryggen mot kameran. Med ett till synes lättsamt dansnummer framförde gruppen ett bidrag där texten var en ironisk betraktelse över den globala skivbolagsindustrin och kommersialiseringen av musiken; refrängen var en drift med tidigare års bidrag till tävlingen. Det senare kan möjligen ha bidragit till att låten hamnade näst sist, med endast det svenska bidraget bakom sig.
Sverige har kommit sist två gånger. En kuriositet i sammanhanget är att Sverige vid båda dessa tillfällen haft startnummer 13, som har ett rykte som ett otursnummer. Trots detta har olika bidrag trots allt vunnit tre gånger från startnummer 13 (Frankrike 1960, Norge 1985 och Belgien 1986).
Denna upplaga var också den första att hållas i maj månad sedan premiäråret 1956. Tanken var att tävlingen skulle avgöras den 2 april, men på grund av en strejk bland tekniker och kameramän hos BBC, fick man skjuta på datumet.
×
This is a placeholder
This will be overwritten once the modal window opens
