torsdag 16 okt, 2025
Frankfurt (1957)
TroféNederländerna
Nederländerna (Corry Brokken)

Vissa regler ändrades inför årets tävling. Varje bidrag fick innehålla högst två artister och inga bakgrundskörer var tillåtna. Vidare fick varje bidrag inte vara längre än 3 minuter och 30 sekunder långt, en regel som både Nederländerna och Italien bröt mot (Italiens bidrag var för övrigt över fem minuter långt, vilket är det längsta bidrag som någonsin har framförts i Eurovionsschlagerfestivalen).

Danmark som deltog i tävlingen för första gången hade ett bidrag som vid denna tidpunkt blev kontroversiellt. Bidraget handlade om en sjökapten som tar farväl av sin käresta, och bidraget avslutades med en djup, utdragen kyss, vilket väckte anstöt i vissa länder. Detta var delvis ett misstag - det var tänkt att Birthe Wilke och Gustav Winckler som stod för bidraget, skulle få en signal att de var ute ur bild, vilken aldrig kom.

Finalen (2) genomfördes den 3 mars 1957 i Großer Sendesaal des Hessischen Rundfunks i Frankfurt am Main (Västtyskland)
Frankfurt (1957)
Watch the video
TroféNederländerna
Nederländerna (Corry Brokken)

Vissa regler ändrades inför årets tävling. Varje bidrag fick innehålla högst två artister och inga bakgrundskörer var tillåtna. Vidare fick varje bidrag inte vara längre än 3 minuter och 30 sekunder långt, en regel som både Nederländerna och Italien bröt mot (Italiens bidrag var för övrigt över fem minuter långt, vilket är det längsta bidrag som någonsin har framförts i Eurovionsschlagerfestivalen).

Danmark som deltog i tävlingen för första gången hade ett bidrag som vid denna tidpunkt blev kontroversiellt. Bidraget handlade om en sjökapten som tar farväl av sin käresta, och bidraget avslutades med en djup, utdragen kyss, vilket väckte anstöt i vissa länder. Detta var delvis ett misstag - det var tänkt att Birthe Wilke och Gustav Winckler som stod för bidraget, skulle få en signal att de var ute ur bild, vilken aldrig kom.

Finalen (2) genomfördes den 3 mars 1957 i Großer Sendesaal des Hessischen Rundfunks i Frankfurt am Main (Västtyskland)
Välj tävling:

Sortera
Straatdeuntje
Belgien
Straatdeuntje (Bobbejaan Schoepen)
5
Tant de Peine
Luxemburg
Tant de Peine (Danièle Dupré)
8
All
Storbritannien
All (Patricia Bredin)
6
Corde della mia chitarra
Italien
Corde della mia chitarra (Nunzio Gallo)
7
Wohin, kleines Pony?
Österrike
Wohin, kleines Pony? (Bob Martin)
3
Net als toen
Nederländerna
Net als toen (Corry Brokken)
31
Telefon, Telefon
Västtyskland
Telefon, Telefon (Margot Hielscher)
8
La Belle Amour
Frankrike
La Belle Amour (Paule Desjardins)
17
Skibet skal sejle i nat
Danmark
Skibet skal sejle i nat (Birthe Wilke och Gustav Winckler)
10
L'Enfant que j'étais
Schweiz
L'Enfant que j'étais (Lys Assia)
5
× L'Enfant que j'étais på YouTube

Detta r en platshllare fr innehll

Denna text kommer skrivas ver nr modalfnstret ppnas

L'Enfant que j'étais på YouTube

Från och med 1957 (det är okänt om detta system fanns redan 1956, eftersom röstningsresultatet från denna tävling inte offentliggjorts) bestod varje lands jury av tio medlemmar där varje medlem fick avlägga en röst på sin favoritlåt. Det var nu inte längre tillåtet att rösta på sitt eget land.

Omröstningen blev inte särskilt spännande detta år. Nederländerna tog ledningen direkt med sju poäng av tio möjliga och vann med nästan dubbelt så många poäng som Frankrike som kom på andra plats. Trots denna mycket övertygande seger har vinnarlåten knappast blivit någon ihågkommen klassiker, utan får idag betraktas som en av tävlingens mer bortglömda vinnarlåtar.

Back To Top